Arbetsmarknadsbrottslighet måste förhindras
Man måste bekämpa arbetsmarknadsbrottslighet genom att stärka offrens ställning och rättsmedel
Arbetsmarknadsbrottslighet handlar inte bara om enstaka fall. Därför är det nödvändigt att ingripa mer systematiskt i den här brottsligheten.
Mål
- Preskriptionstiderna för brott och tidsfristen för att väcka talan om arbetstidsfordringar som grundar sig på en anställning måste förlängas så att man kan döma allt fler av dem som begår arbetsmarknadsbrott samt driva in lönefordringarna. Straffskalan för arbetsbrott måste skärpas.
- Man måste lagstifta om kollektiv rätt att väcka talan, så att fackförbunden ska kunna väcka talan i rätten på arbetstagarnas vägnar. Det här hjälper i situationer där offren inte vågar eller kan väcka talan. En rätt för fackförbunden att självständigt väcka talan behövs i ärenden som gäller arbetslivet, jämlikhet och likabehandling.
- Ansökningstiden för lönegaranti bör förlängas, maximibeloppet bör höjas, ansökningarna bör handläggas snabbare och ändringssökandet bör förnyas. I dag blir offren alltför ofta utan ersättning för det arbete som de redan har utfört när lönefordringar inte kan drivas in.
Motiveringar
Lagstiftningen för att förebygga och förhindra arbetsrelaterat utnyttjande måste utvecklas. Tillsynen av anställningsvillkoren måste skärpas och offrens rättigheter måste stärkas. Också preskriptionstiderna och tidsfristerna för att väcka talan är för korta, eftersom det är exceptionellt svårt och tidskrävande att utreda arbetsbrott och arbetstidstvister i samband med det.
För närvarande hamnar tillsynen av till exempel lönedumpning, överlånga arbetsdagar och brister i arbetstidsbokföringen lätt i gränsområdet mellan olika tillsynssystem. I de fall som upptäcks är kontrollen och straffen inte tillräckliga. Risken att åka fast ska vara tillräckligt hög och straffskalan ska vara tillräckligt hård för att det ska uppstå en verklig avskräckande effekt.
Man måste fästa uppmärksamhet vid offrens ställning i den rättsliga processen. I synnerhet för arbetstagare i en utsatt ställning är det ofta omöjligt att inleda en rättsprocess mot den egna arbetsgivaren. Här hjälper kollektiv rätt att väcka talan: den enskilda personen behöver inte stämplas som en ”svår arbetstagare”, utan fackförbundet kan väcka talan.
Genom att ge fackförbunden och andra organisationer rätt att väcka talan stärker man de mänskliga rättigheterna, eftersom en sådan reform gör att medborgarnas rättigheter kan tillgodoses bättre och rättssäkerheten för medborgarna ökar. För en enskild person är det en svår och ofta dyr process att bestrida diskriminering. Också myndigheternas arbete skulle underlättas och reformen skulle därtill ha en förebyggande effekt.
Modeller som möjliggör organisationstalan eller motsvarande finns bland annat i Holland, Norge, Sverige, Tyskland och USA. Kollektiv rätt att väcka talan förekommer också i finländsk lagstiftning. I Finland går det att väcka grupptalan i konsumentärenden och företagarorganisationerna har en självständig möjlighet att bestrida oskäliga avtalsvillkor.
Rättssystemet måste genuint stödja offren när deras arbetsgivare gör sig skyldiga till arbetsrelaterat utnyttjande. Det är vanligt att offren inte får sina fordringar från lönegarantin. Maximibeloppet är i praktiken för litet, ansökningstiden är endast tre månader och handläggningstiderna kan vara långa. Dessutom är ändringssökandet onödigt komplicerat.
Det kan ta flera år att lösa tvister som gäller anställningar. Under den här tiden kan arbetsgivarna fortsätta följa sin felaktiga tolkning. För att förbättra offrens ställning behövs så kallade rättsmedel med låg tröskel, så att arbetstagarna snabbt och billigt ska kunna avgöra sina ärenden och så att man så snabbt som möjligt ska kunna ingripa i arbetsgivarnas felaktiga tolkning av lagen.
Lönedumping och utnyttjande av arbetstagare måste förhindras
Det behövs lagändringar och effektivare tillsyn så att man bättre kan bekämpa lönedumpning och annat utnyttjande.
Mål
- Ställningen och rättsskyddet för utnyttjade arbetstagare måste förbättras genom att precisera bestämmelserna om arbetsbrott i strafflagen. Till exempel måste dumpning av lön och andra anställningsvillkor i större utsträckning än för närvarande betraktas som brott.
- Offrens ställning måste förbättras. Rättshjälpen och tillgången till tolkningstjänster ska tryggas.
- Man måste förhindra att arbetsgivare som utnyttjar arbetstagare kan fortsätta med sin affärsverksamhet, bland annat genom att effektivera och utvidga användningen av näringsförbud och samfundsböter när det gäller arbetsbrott.
- Myndigheterna, såsom polisen och arbetarskyddsmyndigheten, måste få större resurser, mer utbildning och bättre tillsynsmetoder så att de verkligen kan förhindra arbetsmarknadsbrottslighet genom att göra risken att åka fast tillräckligt stor och straffen tillräckligt hårda för arbetsgivare som utnyttjar arbetstagare.
Motiveringar
Man måste vidta åtgärder för att få slut på affärsmodeller som baserar sig på att arbetsgivare utnyttjar arbetstagare och strävar efter ekonomisk vinning på arbetstagarnas bekostnad. Risken för att åka fast är i dagsläget alldeles för liten och påföljderna är obefintliga. I Finland är det till exempel inte straffbart att betala för låg lön, trots att arbetsavtalslagen slår fast att arbetsgivarna är skyldiga att betala lön i enlighet med de allmänt bindande kollektivavtalen.
Rättshjälp ges med statliga medel till personer som inte har råd att själv betala för juridisk hjälp. Personer som inte förstår det språk som används av domstolen kan ha rätt till avgiftsfri rättstolkning vid behandlingen av sitt ärende. Enligt riksdagens justitieombudsmans årsrapport (2020) är både rättshjälpen och rättstolkningen överbelastade.
Med samfundsbot avses bötesstraff för juridiska personer, men samfundsbotens användningsområde omfattar inte arbetsbrott. Samfundsböter kan dömas ut till exempel till aktiebolag. De samfundsböter som döms ut på grund av utnyttjande är för närvarande för lindriga. I allvarliga eller upprepade fall av arbetsrelaterat utnyttjande måste man främja användningen av näringsförbud.
Polisen och åklagarna ska ha en tydlig rättslig grund för utredning av brott och väckande av åtal i fall som gäller arbetsrelaterat utnyttjande. I uppenbara fall av lönedumpning ska arbetarskyddsmyndigheten ha rätt att använda effektivt administrativt förfarande, såsom ett uppmaningsförfarande. Det kan kompletteras med vite och rätt att avbryta arbetet. Den här frågan har redan beretts, men lagen har inte trätt i kraft.
Förhandsövervakningen av utländska arbetstagares anställningsvillkor måste effektiveras och tillgångsprövningen måste bevaras
Inom migrationspolitiken har man koncentrerat sig på att digitalisera och snabba upp processerna för uppehållstillstånd. Mindre uppmärksamhet har man fäst vid den viktiga principen att påskyndandet av tillståndsprocesserna inte får ske på ett sätt som leder till att anställningsvillkoren försämras.
Mål
- Tyngdpunkten för arbetskraftsinvandringen ska vara de branscher där det råder brist på arbetskraft.
- Man måste hålla fast vid en effekt förhandskontroll av anställningsvillkoren och tillgångsprövning vid rekryteringen av utländska arbetstagare.
- Arbetsgivare som har gjort sig skyldiga till utnyttjande av arbetstagare bör förhindras att rekrytera arbetstagare från utlandet i minst två år.
Motiveringar
Den arbetsrelaterade invandringen är avsedd att komplettera, inte ersätta, den lokala arbetskraft som finns tillgänglig – och därför måste fokus för arbetskraftsinvandringen vara de branscher som också i framtiden kommer att lida av brist på arbetskraft.
Prövningen av tillgången på arbetskraft gör det möjligt för arbetslösa arbetstagare att söka lediga jobb innan arbetsgivarna börjar rekrytera arbetskraft från tredjeländer, alltså länder utanför EU. Därför finns det ingen anledning att avveckla det här systemet. Tillgångsprövning innebär att arbetsgivaren ska publicera platsannonsen på arbets- och näringsbyråns webbplats, hålla den öppen i två veckor och därefter rapportera till myndigheten om rekryteringsresultaten. Om arbetsgivaren inte under den tiden har hittat arbetssökande, har arbetsgivaren möjlighet att rekrytera från tredjeländer.
De branscher där man har konstaterat att det råder brist på arbetskraft har redan befriats från tillgångsprövningen, vilket betyder att tillgångsprövningen inte hindrar arbetsgivarna från att anställa arbetstagare från länder utanför EU, om det handlar om en verklig brist på arbetskraft. Tillgångsprövningen tillämpas endast inom sådana branscher där det finns betydligt fler arbetslösa arbetssökande än lediga jobb.
Det är viktigt att snabba upp och digitalisera tillståndsprocesserna för arbetsrelaterad invandring, men det får inte leda till att förhandskontrollen av anställningsvillkoren eller arbetstagarnas rättsskydd försämras. Om man avstår från kravet på löne- och utbildningsuppgifter kan det leda till att utländska arbetstagare anställs enligt den lägsta löneklassen, vilket kan försämra anställningsvillkoren för utländska arbetstagare och sänka den allmänna lönenivån. Rekryteringen av arbetstagare från utlandet får inte leda till att anställningsvillkoren för de arbetstagare som redan finns på arbetsmarknaden dumpas.